Tack vare Naturkompaniets medlemmars stöd kunde nio ungdomar med olika sjukdomsbilder åka på friluftsläger med Robin Trygg i Abisko!
Torsdagen den 25 augusti möttes hela gänget upp på Arlanda. En efter en anslöt, sjukt nervösa, förväntansfulla, taggade och glada. Ingen av oss hade träffats innan. Det tog 15 minuter, sedan var det som om alla hade känt varandra hur länge som helst.
Vi blev hämtade på flygplasten av Mina och Dick och åkte direkt till Abisko. Stackars Dicks öron höll på att trilla av när ungdomarna körde sina spellistor på högsta volym i hans bil
Väl framme så fick de sina Kånken och blev jätteglada och tyckte att den var cool. Vi stack direkt upp till toppen av berget vid lodgen för att sedan gå ned för att äta middag.
På fredagen var vi uppe och åt frukost kl.8 och sedan körde vi till berget Nuolja. Där tog vi liften halvvägs upp och vandrade sedan upp till toppen av berget. Precis när vi kom upp till toppen kom dimman plötsligt och vi såg ingenting . Det fick vi ledare äta upp lite då vi hela tiden sa när det var lite motigt att kämpa på!! Heja heja!! Ni kommer att få världens finaste utsikt däruppe Robin hade med sig sin flagga som han hade med sig från toppen av Mount Everest och nu kröntes även Nuolja med den! Ännu en topp avklarad
Efter lunchen lättade dimman lika plötsligt och äntligen fick vi se en fantastisk utsikt över hela Abisko. Lite senare den dagen blev det jättefint väder och då åkte vi till Silverfallet och kastade macka på stranden. Vi åt en tidig middag och sedan gick vi upp på fjället och satte upp tält och bäddade iordning för en natt ute i vildmarken.
Vi vaknade upp till en regnig lördag och åt frukost ganska länge. Planen var att åka helikopter på förmiddagen men då det var två äldre män som hade gått vilse på fjället 
var helikoptern upptagen.
Då kurade vi ihop oss och lyssnade på Robin som hade filmvisning från hans klättring på Mount Everest. Det märktes att alla var tagna och tyckte att Robin är bland det coolast som går i ett par skor.
Vi halv två var det så dags att åka med helikoptern och lämpligt nog slutade det att regna då också. Helikoptern släppte av oss på fjället och så började vi att vandra hemåt. Vi gick och vi gick och vi gick… till slut kom vi fram till en flod som var ganska ström – och vi var tvungna att vada över den. Superkul och häftigt tyckte några, andra var inte lika glada längre… Efter ett tag insåg vi att vi valt fel väg hem och att det var ganska långt kvar att gå så då ringde vi till helikoptern som var snäll och kom och hämtade oss. Det visade sig att de hade släppt av oss på en annan plats än avtalat och att det var 8 km hemifrån. Lite väl långt att gå för ungdomarna men herregud vad härliga de var som bara knatade på utan gnäll! Sedan gjorde det ju inget att vi fick åka helikopter två gånger
När vi kom hem så bastade vi och sedan åt vi avslutningsmiddagen där Abisko Mountainlodge hade gjort sig till med en ”barnvänlig” meny. Så istället för röding, renskav och lammkorv blev det nu pasta med kyckling. 9 grymt nöjda ungdomar den kvällen
En helt fantastisk resa. Dessa ungdomar som dagligen kämpar på med behandlingar och smärtor hade så kul tillsammans och att det gällde samma sak för dem alla. Hade man ont så förstod resten av gruppen vad det innebar och att de kunde utbyta sina erfarenheter med varandra.
Alla åkte hem med en härlig känsla, trötta men med ett leende på läpparna.
