Naturen gör dig ödmjuk
Jag står på ett neverending solrosfält i Ungern och solen glimmar där den går ner. Sol möter sol. Det är fantastiskt. Jag går och gör i ordning min frystorkade mat och slås av lugnet. Tystnaden. Jag befinner mig helt själv på en plats där ingen, troligtvis, kommer att hitta mig. Jag är helt, helt ensam. Bortanför allt. Det är när jag har hittat den mest avlägsna platsen som jag blir lugn. Jag kan sätta mig ner, fylla magen med lite mat och känna att jag är klar med dagens etapp. Det är skönt när kroppen är sliten och svettig. Klockan åtta blir det mörkt, det finns inget mer att göra så jag kryper in i tältet och lyssnar på en ljudbok eller en podcast och somnar tidigt.
I naturen får jag ibland ett helikopterperspektiv, som att jag flyger ut ur mig själv och ser allt utifrån. Jämfört med de här stora bergen och vidsträckta vyerna, som funnits på jorden i oändlighet, känner jag mig väldigt liten. Det är bara en mycket kort stund som jag ens befinner mig på jorden. Hemma i Stockholm snurrar allt bara runt i samma upplevelser, men när jag kommer ut i naturen blir allt plötsligt storslaget och vackert. I vardagen går livet runt i samma vanor och jag cyklar mest på Sankt Eriksgatan, hur kul är det?
En sak jag vill nysta i på det här äventyret är synen på naturen och friluftslivet i de sju länderna. I Sverige har vi allemansrätten, som vi är stolta över, alla vet att de får använda naturen. Jag frågar mina äventyrsvänner i länderna jag besöker om folk här tältar fritt, men många vet inte det. Någon försökte googla innan jag kom, men kunde inte finna svaret.
I Sverige värnar vi mycket om naturen. Många företag har med den i sin marknadskommunikation och den är en stor del av varumärket Sverige som vi gärna visar upp internationellt. Kom hit för naturens skull! I de här länderna är naturen inte en del av identiteten på samma sätt. Makedonien är till exempel vidunderligt vackert, men ändå kastar folk ut skräp på rastplatser överallt och visar ingen respekt för naturen.
Alla mina äventyrsvänner är naturtrogna och intresserade av friluftsliv. Men när jag frågar om naturen är en del av deras land har de inte riktigt reflekterat över det. Vissa tycker snarare att det, utifrån ett statligt perspektiv, är tvärtom. De känner att den vanligaste inställningen istället är: Varför ska folk ut i naturen när de kan undvika vildmarken och istället välja att resa till helt andra platser?
