Björnen rusade emot mig!
Indalsälven, Jämtland. En vecka före midsommar.
Strax innan läggdags vid elvatiden brakade det till i granen bredvid mitt tält, det var en stor mård. Så snabb och kraftfull. Funderade på vad jag skulle ta mig till om det skulle dyka upp en björn? Tittade runt tältet som stod i skogsbrynet några meter från älvkanten. Skulle jag klättra upp i något av träden? Dra kniven? För mitt inre öga såg jag den berömda björnscenen ur The Revenant där Leonardo DiCaprio blir illa tilltygad av en grizzly. Det kändes inte som en bra idé. Går och lägger mig och noterar att solen fortfarande är uppe så här sent. Sov inte så mycket då jag frös lite under natten, temperaturen smög ner mot 3 grader. Borde ha haft en varmare sovsäck tänker jag.
På morgon en vid 5-tiden hoppar jag ur sovsäcken för att gå ner till älvkanten några meter från mitt tält. Solen har precis rest sig över trädtopparna. Blaskar av ansiktet några gånger i det kalla vattnet och tittar sedan ut över älven och ser en stor mörk figur komma simmandes emot mig i hög fart. Det är en björn! Jag backar sakta. När björnen når stranden så rusar han upp. Hjärtat står stilla en sekund! Han var på väg in i skogen men girade sedan emot mig. Jag rörde mig långsamt bakåt igen. Sedan vek björnen av och drog in i skogen med ett brak. Känner mig klarvaken! Även om det var lite omtumlande så är jag tacksam att få ha mött en så storslagen och vacker varelse öga mot öga på så nära håll. Tar ett foto av björnens spår samt den mörka rand som kom till på de torra stenarna vid strandkanten av björnens dyblöta päls. Ett minne för livet.
Tänker på ett citat av Zen-mästaren Mooji.
”And after a few steps, right in front of her, steps a lion. Face to face. And she can feel it’s breath. She is standing on the razor-edge of existence. Instantly, all her dreams, hopes and aspirations vanish. There is neither future nor past nor self here. Welcome the lion on your path.”
Blöta spår på stranden efter björnen
