I Gällivare landade första snön i slutet på september när löven fortfarande var gula och hängde kvar i träden.
Den började som vanligt på toppen av Dundret, så Malin, Tundra och jag tog bilen upp efter femman vägen som är öppen för biltrafik sommartid, vintertid är vägen ett skidspår. Hade inte hunnit byta däck, så vi fick köra försiktigt.
Blev en tur till Hebrotoppen (Västtoppen) som är utmärkt med ledkryss. Därifrån kan du fortsätta ner till Kelva, en sjö bakom Dundret, eller mot Åke på Toppen där Friluftsfrämjandet har en skyddstuga, dass och en storstuga. Storstugan är öppen varje söndag vintertid, från första söndagen i november – första söndagen i maj, plus alla röda dagar.
Finns utmärkta leder över hela Dundret.
Blir lite drygt 5 km fram och tillbaka till Hebrotoppen, om man parkerar på närmsta parkeringen. Sol, snö, och fint sällskap, plus kaffe och choklad är receptet på en bra dag enligt mig.
Ni vet knarret under fötterna när nysnön just landat. Det ger mig sånt lyckorus.
På Hebrotoppen har Friluftsfrämjandet även byggt upp en fin åttakantig liten stuga där man kan ta skydd vid dåligt väder. Där har de satt upp bilder med namn på alla fjälltoppar du kan se därifrån, Bl.a Akka, Kebnekaise, Lapporten mm. Från Hebrotoppen ser man en elftedel av Sverige vid klart väder. En lätt tur som helt klart är värt ett besök.
Vi tog fram sittunderlagen och plockade fram fikat, Tundra fick också en godsak. Satt och njöt med kaffet i solen en bra stund innan vi gick neråt mot bilen igen.
Lederna på och runt Dundret är ganska vältrampade, men det blir aldrig trångt.
Nu längtar jag efter mer snö, få ta fram skidorna och ta med mammas hundar på skatetur.
Snön regnade bort ganska fort, så vi får passa på att njuta av hösten ett tag till.
//Jenny Dagbro Gran
