Jag har under flera års tid tänkt att ”i år ska jag skaffa mig långfärdsskridskor”. Sen har säsongen plötsligt varit där och efter en ögonblinkning har den sedan passerat utan att jag hunnit införskaffa någon utrustning, än mindre åka. I år har jag dock lyckats häva denna trend. Befann mig för någon vecka sedan på kurs i Kiruna när isarna på somliga sjöar frös. Drog tillsammans med ett par vänner efter avslutad kurs på fredag i ilfart upp längs E10 norröver till Rensjön bara för att hinna åka en halvtimme med hyrd utrustning. Och jag blev fast! Körde raka spåret hem till Gällivare och införskaffade skridskor, isdubbar och rep. Lyckades sedan åka även lördag och söndag. Det var åkbart långt ifrån överallt, då vattnet stod öppet på sina håll. Och det hade hunnit snöa några millimeter men jag tyckte inte att det störde. Om inte annat är det ju sjukt fint när den glittrar i solen.
På lördagen körde vi ett par mil längs Porjusvägen och parkerade vid hembygdsområdet vid Abborträsk. Vår förhoppning var att kunna ta oss vidare till den något större sjön Nietsakjaure men det blev lite för krångligt denna gång. På Abborrträsk låg isen tjock så det var fri hopp och lek.
Söndag bjuppade på strålande sol och vi åkte till Avvako, byn som Jenny tidigare bloggat om. Jenny var inte med denna gång men däremot hennes kusin Malin, vars mamma har en supermysig stuga invid sjön. På bilden ses hon tillsammans med sin gulliga och dragpeppade hund Tundra. Avvakosjön är större än Abborrträsk och isen här låg betydligt tunnare. På sina håll endast ett par centimeter, vilket för min del var fruktansvärt läskigt till en början (det kan i panik ha höjts rösten en och annan gång i någon form av uppmaning till medföljande att hålla sig på avstånd samt att SLUTA hoppa på isen). Men efterhand kändes det bättre.
Somliga (Johanna) hade med sig bullar och champagne(!)te. Fint skare va!
Det var ju inte direkt oskönt att hoppa in i en varm bastu efter några timmar på isen.
Jag kommer definitivt åka mer! Det mäktigaste med långfärdsskridskor är den flygande känslan (att likställa med längdskidsskate på perfekt underlag) samt hur isen sjunger. Det är också skönt nu när vintern är på intåg att återigen få känna svid mot kinderna. Skridskosäsongen uppe i Gällivare må vara kort men förhoppningsvis är den något längre nere vid kusten, där jag jobbar för det mesta nuförtiden. I år blir det att testa den preparerade skridskobanan i Luleå samt förhoppningsvis få några fina turer på havet!
