Ett mäktigt kalfjäll i rött och orange möter mig när jag kommer över krönet, lämnar fjällbjörkarna bakom mig och blickar ut mot horisonten där Helagsfjället tornar upp sig, vitt och snöbeklätt. Det är friskt, kallt och krispigt i luften. Temperaturen ligger runt nollan dessa sista dagar i september då jag valt att göra en liten egen höstvandring, alldeles själv.
– Oftast är jag ute med barn och familj, att få vandra alldeles ensam är något helt annat, säger Pierre som driver bloggen reldinadventures.com om just friluftsliv med familjen. Hösten passar lite extra bra för egen vandring med tid och utrymme för tystnad, reflektion och naturupplevelse. Hela fjällmiljön gör sig redo inför vintern. Säsongernas skiften är väldigt närvarande vilket jag påminns om när årets första snöflinga plötsligt lägger sig på min nästipp. Därefter följer snart en till och fler, efter en stund så fylls luften sakta av ett lätt och stilla snöfall.
Att fjällvandra på hösten är otroligt vackert men kräver på sätt och vis lite mer av vandraren. Det är lättare att bli nedkyld och vädret växlar än mer än på sommaren. Det gäller att vara förberedd och det skadar inte med tidigare erfarenhet från fjället. Då kan det vara särskilt skönt att vandra mellan stugor, att på eftermiddagen komma in i stugvärmen, få möjlighet till att torka kläder och äta varm och lagad mat. Lyxen att sova i en säng långt ut i väglöst land ska inte heller underskattas, vilket också betyder att man kan gå med lite lättare packning då tält och sovsäck inte behövs. Kom dock ihåg att mycket kan hända och se till att ha säkerhetsutrustning för att klara sig om olyckan skulle vara framme. En vindsäck kan vara en oerhört viktig säkerhetsdetalj.
Nästa dag får jag stifta bekantskap med det bistra höstvädret då det lätta snöfallet har övergått i ihållande regn som snart följs av en kraftig vind som bara tilltar. På eftermiddagen så blåser det dryga 20 m/s rakt i nosen. Jag har stundtals svårt att stå och när det blir dags att korsa en mindre bro så får jag krypa på alla fyra för att inte blåsa ner i det rytande och forsande vattnet. Det är lätt att fundera på varför man beger sig ut på fjället under dessa omständigheter? Samtidigt kan jag inte undgå att inte bli fascinerad av vädrets krafter, litenheten i mig själv, men också hur storslagna fjällen är. Att bara få gå och slappna av i flera timmar, njuta av ens egna tankar och ibland fokusera på så enkla saker som att hitta ett bra ställe att vada tvärs igenom det iskalla vattnet i jokken. Det är lite lyx för en storstadsmänniska som mig.
Därför vill jag passa på och tipsa om minifjällturen. Så pass enkelt det kan vara. På onsdag eller torsdag kväll tar du nattåget från södra Sverige till fjällen och vandrar tre eller fyra dagar för att vara åter hemma på söndag kväll eller måndag morgon, lite beroende på var du bor och var du väljer att fjällvandra. Genom att vandra mellan stugor så blir också mängden saker som ska förberedas betydligt mindre, mat och husrum står redan och väntar på dig.
Nästa dag bjuder även den på ihållande regn och blåst så att komma in i bastun på eftermiddagen är mycket välkommet. Den fjärde och sista dagen bjuder dock återigen på fint höstväder och tur nog har jag planerat en ganska kort distans och har gott om tid för fika och kontemplation på vägen. Somliga åker på spa- eller yogaweekend, för mig blev det en långhelg i Jämtlandsfjällen.
Text och bild:
Pierre Reldin från Reldinadventures.com
