Ensam på Svalbard

Jägaren Tommy Sandal lever ensam i Svalbards vildmark 16 mil från närmaste by. Den norske fotografen Sverre Christian Jarild har följt honom.
Text: Nicolas Jändel. Foto: Sverre Christian Jarild

Till och från under två års tid besökte dokumentärfotografen Sverre Christian Jarild den norske yrkesjägaren Tommy Sandal på Svalbard, där han lever helt ensam i en enkel stuga vid Wijdefjorden och jagar med enkla, traditionella metoder. Stugan ligger sexton mil från samhället Longyearbyen. Att över huvud taget nå fram till Tommy var inte lätt.
– Rent logistiskt var det krävande. Han ställde som krav att vi skulle ta oss ut på skidor eller till fots. Turerna fram och tillbaka hjälpte verkligen till att förstå vilket liv han lever och vilket motstånd naturen kan ge.

Jakten på Svalbard är strikt reglerad och yrkesjägare som Tommy Sandal har en årlig kvot att hålla sig till. Arbetet med att följa hans liv resulterade i boken ”Jeger i Svalbards villmark”, som nu släpps i en andra upplaga.
– Tommys liv väckte en förundran hos mig. Vårt moderna liv bygger på sociala nätverk och relationer, men han har valt det motsatta. Att leva på det naturen ger. Hans kärlek till naturen är nog det som fascinerande mig mest, och så ville jag veta hur han tacklar livet och ensamheten i ett av världens farligaste vildmarksområden. Vad är en bra bild för dig?
– Den måste få en att stanna upp. Engagera mottagaren och gärna ha ett budskap. I det här projektet kändes det viktigt att bilderna skulle vara så äkta som möjligt. Det handlade om att vara på rätt plats vid rätt ögonblick. Jägaren Tommy agerade som om varken kameran eller jag själv fanns på plats.

1. ”Ripjakten ger intäkter, föda och åtelmat till rävfällorna. Räven, och människan, är ripans enda fiender på Svalbard.”

2. ”En isbjörn känner doften av mat. Tommy släpper i nästa sekund hunden Rusk, för att jaga bort björnen.”

3. ”Tommys kläder är enkla och ska kännas ’som en del av kroppen’. Han gillar särskilt stickade ullplagg.”

4. ”På spaning efter ripor i september. Då sitter de ofta högt uppe på bergssidorna och är svåra att upptäcka. Jaktområdet löper cirka tio mil längs Wijdefjorden.”