Till en ensam röd timmerstuga mitt ute i de lappländska skogarna kommer kändisar och turister från hela världen. De långväga gästerna är inte rädda för minusgrader och är beredda att betala stora summor för besväret. Hur gick det till?
Eric Borg drar på sig snöskor och kliver in mellan granarna. Jörgen Drugge är hack i häl. Det sluttar brant nedåt och de får luta sig lite bakåt för att inte ramla. Nere vid älven är terrängen betydligt snällare. De båda männen kan öka farten och försvinner snart i ett litet moln av snörök.
Dagens uppdrag är att reka en ny snöskotur. Senare samma vecka anländer en återkommande turist från Australien och han vill gärna gå en annan rutt än sist. Eric Borg spanar efter öppet vatten och andra potentiellt otrevliga överraskningar, men termometern visar stabila 28 minusgrader. Isen ska utan problem hålla. Det är så kallt att ögonfransarna klibbar ihop i varandra. Kinder färgas rosaröda. Isiga droppar dinglar från skägg och mustascher. Bläckpennor slutade fungera för flera minusgrader sedan.
– Det är faktiskt ingen som klagar på kylan. De vill att det ska vara kallt. Ofta har de rätt bra kläder med sig och jättefina märken. Felet många gör är att de köper för små skor och lite för tajta friluftskläder. Då har vi jättevarma kängor och grejer som vi lånar ut. Man får göra en riskanalys och ta reda på om de verkligen har långkalsonger på sig. Ibland står de utan vantar och med bara en Iphone i handen. Det fungerar ju inte, säger Eric Borg.
Till en timrad röd stuga utanför Harads i Boden kommer turister från hela världen. På Logger’s Lodge finns bara ett enda hotellrum och det är fem kilometer till närmaste granne. Jörgen Drugge och Eric Borg ordnar alla aktiviteter och lagar all mat själva. Allt för att kunna erbjuda ett så privat och exklusivt boende som möjligt.
– Vi har haft en hel del kändisar här. Vi får tyvärr inte säga vilka eftersom vi har skrivit under sekretessavtal, men en kom med sitt privatjet från Los Angeles och fick åka helikopter sista biten. Den personen stannade i tre dygn och det är en kändis av hög kaliber. De här människorna har sett allt. De har redan bott på lyxhotell i London och på Maldiverna. Nu vill de ha något helt annat, säger Eric Borg.
Den gamla skogshuggarkojan ligger alldeles intill det hus Eric köpte. Kojan ägs än idag av några bröder som ärvt den efter sin far. De har inte velat sälja till Eric, men han fick dem att gå med på att hyra ut till honom mot att de får använda den när de känner för det.
Sökte tystnaden på landet
Allt började för tio år sedan. Eric Borg, som är född och uppvuxen i Luleå, hade fått tinnitus och var less på stadens alla ljud. Han köpte ett hus på landet. Det tystaste han kunde hitta. Sedan pendlade han in till Luleå där han arbetade som arbetsledare på ett telekombolag, men drömde om att driva eget. Han hade tidigare haft företag som ledarskapskonsult, men den här gången ville han göra något annat. Han hade också arbetat som fotograf, var utbildad fjälledare och kunnig gällande både mat och vin. På något sätt borde det gå att kombinera alltihop. Frågan var bara hur.
– Treehotel ligger inte långt härifrån och de hade lyckats bra med sina trädhotellrum. Jag började samarbeta med dem. Jag ordnade med transfer och exklusiva aktiviteter för deras gäster. Ganska snart insåg jag att det kom många par med ganska bra budget. Man kanske skulle skapa något eget, säger han.
Bara ett stenkast från Eric Borgs hus låg en gammal timmerstuga som en gång i tiden fungerade som flottarkoja. Flottning var länge ett sätt att transportera timmer i strömmande vattendrag från skogarna i inlandet till gruvor och sågverk vid kusten. Just här bodde upp till sexton personer i våningssängar. Nu ägdes stugan av tre bröder i 75-årsåldern. De hade inga planer på att sälja. Stugan hade tillhört deras pappa som var förman inom flottningen och varje sommar tittade bröderna förbi för att fiska och klippa gräset intill det som nu har blivit en helikopterplatta.
Till slut lyckades Eric Borg få hyra stugan mot att han renoverade den. Självklart fick flottarsönerna fortfarande använda den när de behövde.
Allt ska vara perfekt
Eric Borg och Jörgen Drugge kliver ur snöskorna och in i värmen. Inne i den röda timmerstugan spelar några försynta toner i bakgrunden. Eldstaden i mitten är original, men har restaurerats och glasats in för att minimera mängden sot. Sängborden är gjorda av drivved och inte en enda inredningsdetalj har lämnats åt slumpen. Det finns ingen tv. På en av väggarna hänger en tavla som Eric Borg ärvt av sin mormor. Passande nog föreställer den två flottare.
Logger’s Lodge öppnade 2016. En natt inklusive mat kostar 15 000 kronor, men med aktiviteter spenderar de flesta uppemot 20 000 kronor per natt. De flesta hämtas med bil på Luleå flygplats. Några anländer också med helikopter. Besökarna kommer främst från England och USA. Några har också hittat hit från Belgien, Nederländerna och Australien. Jörgen Drugge brukar laga maten. De båda männen är bästa vänner sedan 28 år tillbaka och för honom var det självklart att haka på när Logger’s Lodge tog form. Han är bagare i grunden och hade precis jobbat två år som kock på Treehotel.
– Ibland har vi åkt sex mil för att köpa någon ingrediens inne i Boden. Vi vill att allt ska vara perfekt. Inte ens dillen ska ligga fel. Någon gång när det har varit halt har jag varit nära att ramla med tallrikarna här utanför, men det har gått bra. Många har höga krav och det är klart att det är en press, men man har blivit lite mer van med åren, säger Jörgen.
Huvudsakligen erbjuder de så kallade ”soft adventures” såsom lättare vandringar och snöskopromenader. På skidturer är det de gamla militärskidorna kända som Vita blixten som används. Om alla som gjort lumpen bara visste att världskändisar kom hit och åkte på deras gamla skidor. Det går också att besöka en samisk familj eller besöka Storforsen. Även hundspann går att ordna, men då tar de hjälp av en granne.
Högsäsongen på Logger’s Lodge börjar i december och sträcker sig till mars. Då är de bokade i stort sett varje natt. Men varför kommer folk hit när vädret är som allra mörkast och kallast?
Ishotellet visade vägen
Faktum är att svenska Lappland blivit ett eftertraktat resmål de senaste åren. Särskilt vintertid. Den förste att inse potentialen var entreprenören Yngve Bergqvist som kom på den geniala idén att bygga ett hotell av is i Jukkasjärvi. Premiärgruppen övernattande gäster var ett gäng militärer specialiserade på överlevnad. Att marknadsföra satsningen på hemmaplan gick dock ganska trögt. Svenskarna var inte särskilt sugna på varken is eller kyla, men utomlands gick det desto bättre. I dag har Icehotel blivit en internationell angelägenhet.
Den tidigare enkla timmerhuggarkojan har Eric totalrenoverat inomhus. Här finn nu ett lyxigt hotellrum för två. Maten lagas i köket hemma i Erics hus och bärs sen över i värmelådor och serveras i kojan.
I närheten ligger också Abisko som rankas som ett av världens bästa ställen att se norrsken. Dels på grund av sitt molnfria läge, dels för att turiststationen ligger alldeles vid porten till Kungsleden
– långt från störande stadsljus. Sedan många år tillbaka går det direktflyg från Japan till Kiruna under vintermånaderna. Vinterturismen har till och med gått om fjällvandringsturismen.
Även Treehotel har blivit en internationell succé. Bara någon mil från Logger’s Lodge går det att bo i ett designat hotellrum högt uppe bland trädtopparna. Rummen är minst sagt spektakulära. Ett är utformat som ett fågelbo, ett annat som ett ufo och ett tredje som en kubformad spegelkreation. De är ganska små, men lyxiga och moderna. Kent Lindvall ligger bakom satsningen tillsammans med Britta Jonsson Lindvall. Han minns att en del bybor inledningsvis var skeptiska:
– Inte är det väl någon som vill betala för att bo i en träkoja, men det gick ju ganska bra. Sjuttio procent av våra gäster kommer från utlandet. I början var siffran ännu högre och Treehotel var länge mer känt i USA och England än i Sverige, men på senare år har också svenskarna börjat hitta hit. Det intressanta är att de beter sig som internationella turister. De stannar inte bara på hotellrummet utan köper aktiviteter och mat också, säger Kent Lindvall.
Genom åren har kändisar som Kate Moss, Elijah Wood, Mats Sundin och Charlotte Kalla bott i trädkojorna. Många utländska gäster bokar via agenter. Representanter från både Treehotel, Icehotel och Logger’s Lodge åker därför regelbundet på mässor ihop och besöker agenter i andra länder.
– Vi ser inte varandra som konkurrenter, vi delar ju gäster. Det är ganska vanligt med paket också så att gästerna sover några nätter hos oss, sedan tar de tåget upp till Icehotel. Några fortsätter även till Tromsö i Nordnorge. Agenter vill ha ett brett utbud av alternativ och vi har mycket draghjälp av varandra. Till vintern öppnar också spahotellet Arctic Bath här nere på Luleälven. Det tror jag bara är positivt, säger Kent Lindvall.
Få möten med byborna
Två gäster som hittat till Treehotel från Storbritannien är Olga och Seb King. De bor till vardags i Surrey, strax söder om London, men har precis bott två nätter i rummet som kallas för Mirror cube.
– Han fyller år på måndag och varje år tar vi varandra på födelsedagsresa. Vi säger inte var, men han förstod att det skulle vara kallt med tanke på kläderna. Vi väljer alltid lite mindre ställen och boutiquehotell. Inte femhundra rum och massor av turister. Vi vill att det ska vara mer intimt och annorlunda. Jag visste att det här stället fanns för jag hade sett det på Instagram och på nätet, säger Olga King.
Förra vintern var de i finska Lappland och sov i norrskensiglor utanför byn Saariselkä, men tyckte att det var lite väl stort och mycket folk. Att Treehotel bara har sju rum passar dem perfekt.
– Vi gillar design och letar hela tiden efter annorlunda ställen att bo på. I går var vi på skotersafari och det har vi aldrig provat förut. Det är inget vi kan göra hemma, säger Olga King.
De har inte varit inne i själva Harads och de har inte träffat några bybor förutom i samband med måltider och aktiviteter. På många sätt är de ganska representativa.
Träffade Justin Bieber
Både Logger’s Lodge och Treehotel ligger i anslutning till byn Harads. Här bor ungefär femhundra personer. Två av dem är de gamla arbetskamraterna Tore Hedström och Sten Henriksson. De diskuterar kylan över var sin kopp kaffe på den lokala bensinstationen Gulf. För lite mer än ett år sedan lades konditoriet ner och sedan dess har det här blivit den nya samlingsplatsen.
Treehotel och deras trädkoja i form av en spegelkub ligger utanför Harads.
Turisterna ser de sällan och några egentliga ekonomiska effekter av turismen har man inte heller märkt av. Harads räknas som avfolkningsbygd. De senaste tre fyra åren har också tandläkarmottagning, vårdcentral, camping, apotek och högstadieskola lagts ner. Å andra sidan har man precis fått ett taxibolag tack vare Treehotel för första gången på över trettio år.
– Turismen gagnar bygden. Det är jag säker på. En dag krockade jag faktiskt med Justin Bieber. Det första jag sa var ”Vad fan gör du här?”. Han skrattade och frågade om jag kände igen honom. Jojo, nog gjorde man det. Jag hade läst om det i tidningen, han var visst här och vilade upp sig, säger Sten Henriksson.
Lite längre upp på huvudgatan ligger Servicepunkten som beskrivs som kommunens förlängda arm. Maria Nilsson hjälper till med internetärenden och annat som gör att Haradsborna slipper åka in till Boden. I en bokhylla ligger också en samling till synes slumpmässiga saker till försäljning. Här finns spännband i två olika längder, ekologiskt te, vitaminer, kaffebönor och leksaker.
– Jag tror inte att man kan räkna med turismen som glesbygdens stora räddning. Inte än i alla fall, men det hade kanske gått ännu sämre utan den. Vi har i alla fall mataffären och skolan kvar. Jag är född här i Harads och kör förbi skogen varenda dag. Det har alltid bara varit skog, nu har det blivit en internationell grej. Det är ändå rätt fräckt, säger Maria Nilsson.
Även turistorganisationen Swedish Lapland Visitors Board, som funnits sedan 2004, har gjort sitt för att marknadsföra området. Överlag har Sverige fokuserat på små exklusiva anläggningar, medan finska Lappland jobbat mer med volymturism. Erika Mattsson, vd på Swedish Lapland, tror att nästa stora grej är isbrytarturer, issegling och andra isrelaterade resmål. Som till exempel att köra superbilar på plogade isvägar, vilket redan nu lockar främst tyska turister till Sverige. Samtidigt ser hon också farhågor.
Många reser till norra Sverige för vinterns skull och många anländer med flyg. Samtidigt ligger kortare och varmare vintrar i linje med klimatförändringarna. På sikt riskerar vi alltså att få betydligt mindre snö och is. Det som i dag är hela anledningen för många att komma hit.
– Vi är en perifer destination långt bort från marknaden. Vi jobbar med SJ för att öka resande med nattåg, men vi kommer ändå att behöva flyget. Det forskas och testas en hel del på biobränsle och elflyg, men det måste gå snabbare än vad det gör. Det är ingen fråga vi duckar, men vi har inga bra svar än.
Dieter Müller är professor i kulturgeografi vid Umeå universitet och har forskat kring turism i regionen. Han tror inte att turismen kommer att minska. Inte ens om flygpriserna ökar.
– Man kan fundera över varför vi moraliserar just turismen. Bilkörande, vedeldning och konsumtion kritiseras inte lika hårt, men jag tror att mängden turister från Europa kommer öka. Det man kan göra på Nya Zeeland kan man göra här i stället. Det handlar om att försöka nå lite nya målgrupper på närmare håll, men det är ingen lätt fråga. Jag har kolleger i Kanada som kallar det för sista chansen-turism. Glaciärer och annat försvinner sakta i Arktis och det har gjort hela regionen till ett hett resmål. Fler och fler turister kommer också hit mindre förberedda och mindre vana, säger han.
Lätt att bli hemmablind
Tillbaka hos Logger’s Lodge har det börjat mörkna. Eric Borg tänder ljusen vid spaanläggningen. Här finns både bubbelpool och bastu. I övrigt är det ganska ospektakulärt i jämförelse med arkitektritade Treehotel och Icehotel. Storheten ligger i avskildheten – och även det konceptet verkar fungera. Inom kort planerar de att utöka verksamheten.
– Vi har flera gånger tvingats tacka nej till kändisar som velat ha livvakter sovande i ett annat rum. Några har velat ta med sig familjen också, men det går ju inte för vi har bara ett enda rum med plats för två. Nu ska det bli ändring på det, säger Eric Borg.
Det betyder också att han själv måste hitta någon annanstans att bo. Redan nu används bottenvåningen i hans bostadshus som restaurangkök, tvätteri och kontor. Själv har han förpassats till övervåningen, men tanken är att göra om hela huset till en ny lodge med matsal och två sovrum. Vart han själv ska ta vägen är inte bestämt än, men han är glad att hans idé fungerar. Trots att den i grunden är ganska enkel.
– Naturen här är något som vi är vana vid att bara blåsa förbi på väg ut till fjällen, men folk som kommer hit tycker att det är så fint. Med träden som är helt sprejade med snö och med tystnaden. Två brittiska tjejer som var här tyckte att det var som att kliva in i Narnia. Jag tror att vi tar mycket av det unika vi har för givet, säger Eric Borg.
