Det är nästan som att fenomenet kräftskiva sitter i våra gener. När mörkret faller nu i augusti och september är det lyktornas, kräftfiskets och pannlampornas tid och vi får plötsligt ett otyglat sug efter röda skaldjur. Kräftfiske är dessutom kul för hela familjen, för alla som orkar hålla sig uppe. Kräftorna är som mest aktiva kvälls- och nattetid då de kommer ur sina hålor och gömslen på jakt efter föda. De är inte så petiga heller, de äter det mesta.
Bra platser för att lägga ut sina mjärdar brukar vara längs vassruggar, klippkanter samt runt träd och risvasar, där kräftorna ofta gömmer sig och letar mat. Prova gärna olika djup. Vissa dygn kan rätt djup vara en väldigt viktig framgångsfaktor.
Det svenska kräftsläktet har i perioder haft problem med svampsjukdomen kräftpest, som delvis har slagit ut vår inhemska art flodkräftan. Däremot klarar sig den inplanterade arten signalkräftan bättre, som är resistent mot pesten men ändå kan vara bärare och smitta flodkräftorna med sjukdomen. Signalkräftan känns igen på den vita fläcken i klornas ”tumgrepp”.
Själva betet som ska locka in kräftorna i mjärden är ett omtvistat ämne. Vissa föredrar bitar av abborre, andra vitfisk. Ett tips är att köpa restbitar av lax i fiskdisken. Kluvna laxskallar till exempel funkar riktigt bra för att locka fram kräftorna ur sina hålor. För den som inte vill hålla på och kladda så finns det kräftbete i torr pelletsform att köpa i Naturkompaniet-webbshop.
- Rätt fiskegrejer som mjärde, linor och bete.
- Pannlampa (eller ficklampor), helst till alla som är med.
- En hink eller balja att förvara kräftorna i. De klarar sig bra utan vatten.
