Aktiva vulkanområden. Landskap som för tankarna till Mars. Filip Engberg förundrades över naturen på den isländska vandringsleden Laugavegur.
Det är den första dagen på Laugavegur. Filip Engberg har precis gått igenom en klippig bergsmiljö med mossa och varma källor. Dagen innan tog han en buss från Reykjavik till Landmannalaugar på södra Island. På bussen träffade han en amerikan och de vandrar tillsammans. Dimman lättar. Här uppe på berget är landskapet kargt och snön ligger kvar. Men när dimslöjorna skingras kan Filip Engberg blicka ner över ett landskap med gröna, mossbeklädda kullar. Vid en liten sjö ligger små hyddor.
– Landskapet liknade inget jag sett. Där fanns inga träd eller buskar utan bara mossa. Det gav en härlig och lite surrealistisk känsla, berättar han.
Det är september, han har valt att vandra sent för att undvika högsäsongen på den populära leden. Laugavegur går genom ett naturreservat och det är bara tillåtet att tälta vid hyddorna, som också går att hyra. Dag två förvandlas marken till ett svart månlandskap av lavasand som övergår i fjällmiljö med småbjörkar. När de vandrar mellan vulkanerna Eyjafjallajökull och Mýrdalsjökull är marken full av stenar och stelnade lavabubblor från det senaste utbrottet år 2010.
– Den fjärde dagen följde vi en strid ström av vattenfall ner till havet. Vandringen tog fyra dagar, men det kändes som att vi gick igenom fem olika landskap. Om jag blir sugen på att vandra Laugavegur, vad ska jag tänka på då?
– Det är en vacker led, så det rekommenderas. Men den kräver planering. Tänk särskilt på vilken tid på året du går och håll koll på vädret. Framåt hösten kan vädret slå om fort och det har varit olyckor med folk som blivit instängda i området och kraftigt nedkylda. Det kommer oftast kallt regn från glaciärerna. Leden stängs i mitten av september när väderleken blir för osäker. Lyssna framför allt på personerna som tar hand om stugorna, om det är säkert att gå eller inte. Upplevde du själv det osäkra vädret?
– Jag hade garderat mig med utrustning för att klara mig ner till minusgrader om det skulle behövas. Men vi hade en dag när det höll på att gå galet, då vi fick söka skydd i en av hyddorna. Vi gick mellan två glaciärer när det kom mycket dimma och regn, samtidigt som några av ledstolparna hade vält. Vi irrade runt i nästan två timmar och blev nedkylda, tills vi hade turen att träffa på en grabb med satellittelefon, och kunde hitta tillbaka till leden.
Filip Engberg är 25 år och jobbar på Naturkompaniet i Jönköping. Han vandrar gärna på platser där inte alla andra går, en favorit är Pokharadalen i Nepal.
