Fredrik, vår kursledare och ciceron, har tagit oss igenom smidets historia och rättat in oss i ett sammanhang med mångtusenåriga anor. Från de allra första föremålen skapade av meteoritiskt järn till ”Syndabocken/scapegoat” av Fredrik Thelin. Förmågan att bearbeta och forma järn har varit en av de viktigaste kunskaperna för mänsklighetens utveckling. Med järnet fick vi tillgång till verktyg, vapen och diverse föremål för de dagliga sysslorna. De äldsta verktygen som hittats användes till att hugga, skära och skrapa. Och det är i den traditionen våra två dagar ska gå. Vi ska smida vår egen yxa.
Stämningen förändras när vi tar på oss förklädena och skyddsglasögonen. Uppspelta och lätt spända går vi in i smedjan. Där hänger tänger, hammare och många andra redskap jag inte känner igen. Inget redskap den andra lik. Vi går i gången mellan städen och ässjorna. Framme vid stora ässjan väntar Fredrik och Simon som kommer ge oss hjälp och stöttning under dagen. Fredrik går igenom de första momenten innan vi går till vår plats. Vi startar upp eld i ässjan. Låter den ta sig ordentligt innan vi öser på med koks. Vi öppnar spjället undertill och sätter igång fläkten ovanför. Luft strömmar upp genom kokslagret och det börjar brinna intensivt. Temperaturen stiger snabbt och yxämnet, inbäddat i hettan, skiftar färg till lysande orange. Ovant plockar vi ut stålklumpen med tången, lägger den på städet och börjar banka. Slag efter slag tills temperaturen är för låg och stålet måste hettas upp igen. Världen runtomkring oss krymper och allting handlar nu om hammaren, yxämnet och städet. Proceduren upprepas gång på gång. Stålet i ässjan, tången runt stålet. Stålet på städet. Och hammaren mot stålet. Vi flyttar material. Formar. Slag efter slag, tills underarmarna domnar och svetten pärlar sig.
Nöjda, förtvivlade, besvikna, ilskna och glada tar vi oss igenom dagen. Händerna har för länge sedan svartnat av sot och smuts och trötta i både kroppar och huvuden tar vi oss en efterlängtad dusch innan kvällens trerättersmiddag med tillhörande yxkastartävling tar vid.
Under dag två börjar en bearbetningsprocess med stämpling av våra initialer i yxnacken och utprovning av yxskaft. Vi normaliserar järnet för att minska spänningarna och göra det mer tåligt. Vi grovslipar yxan. Vi härdar, anlöper och finslipar. Och nu börjar yxan bli ”så in i helvete vass” att det inte är en slump att många skärsår brukar uppstå i det här momentet.
När vi sedan skaftar yxan och smörjer den med linolja växer stoltheten i bröstet. Framför mig ligger min alldeles egensmidda yxa. I full prakt. Redo att följa med ut i skogen för att hjälpa till med elden och kokkaffet. För vem kunde ana det? Att världens finaste yxa fanns just i den stålklump jag bearbetade. Lustigt det där.
Mer information om kursen:
https://www.gransforsbruk.com/product/smideskurs-att-smida-en-yxa/
