Efter att under en drygt 10 årig period av min karriär inom Försvarsmakten ha haft förmånen att få utbilda mig inom, utöva och utbilda på militär överlevnad, SERE. Låg det nu framför mig att utan att vara i den militära kontexten pröva både mig själv, min kompetens och min utrustning i ett vanligt, men ändå på sitt sätt extremt sammanhang. Givetvis är en sådan situation aldrig vanlig, och vad man som människa kommer att utsättas för i en överlevnadssituation är på alla sätt en extrem fysisk och mental påfrestning. Men för mig med den stora förmånen att på flera platser i världen under militära sammanhang fått utbilda och pröva mig. Låg nu den engelska landsbygden och dess ödeområden framför mina fötter.
För mig skulle detta bli mitt andra utbildningstillfälle där jag tillsammans med några andra frivilliga under handledning av ett företag specialiserat på att utbilda i olika kategorier av överlevnad, få genomföra en 7 dagars tillämpning i ett scenario, så likt en riktig överlevnadssituation som möjligt. I detta fallet var det där du med starkt begränsad utrustning och klädsel sätts i en så realistisk situation som möjligt som säkerheten och omgivningen tillåter. Inför en utbildning som denna, eller vad som lika gärna skulle kunna vara en längre fjällvandring, kajakpaddling, skidtur eller hur du än väljer att se det. Bör förberedelserna vara desamma.
Att förbereda sig såväl fysiskt som mentalt som din personliga utrustning och ditt alldeles egna äventyr, så ska dina principer och dina överväganden vara desamma.
För mig så innebär förberedelserna så mycket mer än att packa och göra vägval. Utan mer att kunna se vad som ska göras och hur det ska göras. Men också att förutse de risker som finns, exempelvis i samband med väderomslag, vägval alternativa mål för färden eller liknande. Genom att se och identifiera dessa risker, kan jag undvika eller minimera riskerna att de inträffar eller konsekvenserna av dem. Såväl fysisk, mentalt som materiellt.
Jag tänkte här beskriva och förklara hur jag förberedde mig inför min utmaning och hur precis samma principer skulle kunna användas på ditt äventyr. Hur och vad som är just ditt äventyr är bara du som sätter reglerna för, det kanske är en lång dagstur eller en månads paddling längs med vårt skärgårdsband.
Vad jag visste
Jag visste att jag under ca 7 dygn skulle dels i en mindre grupp med två andra och dels själv, sättas in i en situation som skulle så realistiskt som möjligt simulera en nöd och bristsituation. Eller kalla det en överlevnadssituation. Jag visste att det stundtals skulle bli fysiskt påfrestande med förflyttningar i terräng som är krävande, både i sig själv med stora höjdskillander men också när du är utan energi i kroppen. Jag visste att jag konstant skulle ligga på ett energiunderskott med minimala möjligheter att påverka det annat än marginellt. Jag visste att jag skulle ha en uppsättning kläder och starkt begränsad övrig utrustning.
Jag visste att risken för plötsliga väderomslag och låga temperaturer fanns och att det vid minst ett tillfälle skulle korsas vattendrag, med blöt utrustning till följd.
De fysiska förberedelserna
För att under en så begränsad tid förbereda sig för ett konstant underskott på energi, såg det trots detta inget behov för mig att äta annorlunda.
Jag vet att min kropps reserver skulle tillgodose behovet, och under en så kort period, återhämtar sig kroppen väldigt fort efteråt.
När jag också visste att jag med största sannolikhet inte skulle kunna få i mig det minsta dagsbehovet av energi för att ha en ordentlig förbrukning av kroppens resurser. Så fick mitt ordinarie kosthåll behållas normalt. Mängden 500 kcal/dygn är den minsta energimängd som visat sig ha gynnsamma effekter på kroppsfunktionerna vid födobrist. Och att få i mig detta visste jag om att jag med största sannolikhet inte skulle lyckas med i det karga område som låg framför mig.
Om jag hade planerat en fjällvandring, paddling eller en skidtur över en längre period hade jag riktat tränat inför det, för att kroppen och muskler skulle vara förberedda på den kommande belastningen. Men när jag i detta fall inte kunde se behovet av en riktad motion eller träning, valde jag att behålla min tidigare träningsdos. Med konditionsträning och styrketräning vid 4-6 tillfällen i veckan. Däremot lade jag extra vikt på att töja och stretcha i samband med träningen för att på så vis undvika stela muskler. Huvudfokus för mig låg däremot på för mig några riskområden som skulle kunna innebära problem. I detta fall så var det fötter och händer.
Jag fick se till att mina fötter var så välmående som möjligt, och se till att innan detta ha ordentligt klippta naglar för att slippa ömmande tår, ha nedslipade förhårdnader och ingen fotsvamp. Filade fötterna och smorde med mjukgörande salva för att de skulle må bättre i smutsiga strumpor och blöta kängor. Likaså behandlade jag torra händer med mjukgörande salva för att slippa ha torrsprickor som uppkommer tack vare vätskebrist och torr hud och ger ovälkommen smärta som effekt. Ofta kan ett skoskav, att en blåsa går sönder eller sprickor i händerna hanteras med diverse plåster och göras rent. Men i denna situation kommer möjligheterna till den typen av behandling vara begränsad. Så därför fick fokus ligga på att förebygga.
De mentala förberedelserna
Till skillnad från ett vanligt friluftsäventyr där ruttens utformning, upplevelserna jag vill ha och gemenskapen att göra det med andra, eller sökandet efter den egna tiden och vad det äventyret kan innehålla för oönskade situationer. Så var det i detta fall tydligt. För mig handlade det mer om att vad jag kan förvänta mig hos mig själv, när kroppen inte alls får den mängd energi den är van vid, när sömnläget blir uppbrutet och inte alls sammanhängande och när vad som ska hända härnäst är ovisst. Jag vet i många fall hur jag reagerar, men att tänka igenom det och identifiera det gör också att det blir förståeligt. Att förstå något gör det också lättare att hantera det. Jag vet exempelvis att jag efter de första dygnen så fokuseras mycket av tankarna på de som finns hemma, och motivationen kan stundtals kännas sviktande. När jag vet det, så blir det enklare att acceptera det. Att arbeta med positiva minnesbilder istället för att låta de negativa ta över. Men lyckligtvis är de flesta negativa och svältrelaterade tanketillstånden är bara kortvariga. Men i många fall återkommande.
De materiella förberedelserna
För att jag skulle vara så realistisk som möjligt mot mig själv valde jag utrustning som jag normalt skulle bära med mig eller ha på mig under en vildmarkstur eller längre färd. Men jag visste också att det jag bar på mig också skulle vara det enda jag skulle ha med mig. Inga möjligheter till ombyte eller att komplettera efter hand.
Mitt fokus i valet av kläder och utrustning låg därför på att det skulle vara pålitliga, slitstarka och välskött utrustning. Som hanterar fukt, smuts och kyla på ett bra sätt.
Följande utrustning var den jag valde att använda och motiven till valet.
Kängor – Ett par väl ingångna och infettade kängor med höga skaft, av märket Meindl. Jag valde kängor med Gore-Tex-membran för att kunna hålla eventuell väta ute. Kängsnörena hade jag tidigare bytt ut mot så kallad fallskärmslina. Där jag skulle kunna av innertrådarna få ut ca 28m nylonlina. Som med lite arbete skulle kunna bli ett mindre fiskenät, ett packnät till en ryggsäck eller som nyttolina vid byggande av bivack.
Strumpor – 2 par knähöga strumpor anpassade för vandring, i 75% ull. För att undvika skoskav och för att låta fukt från innerstrumpan komma bort från foten. Samt vid inaktivitet kunna torka det ena paret.
Kalsonger – Kalsonger av boxermodell i 100% ull för dess goda egenskaper att värma trots att de är fuktiga.
Underställströja – Tröja med hög krage i s.k brynjemodell. Detta med den stora fördelen att den vid passivitet och med lager utanpå ger ett isolerande luftlager men också för att den avleder överskottsvärmen när man bär den utan ett lager utanpå. Plagget är svalt på dagen om det är varmt och värmer på natten. Dessutom så mätt as inte plagget av svett så fort utan kan bäras en längre period.
Mellanlager – tröja med hel dragkedja och hög krage, i fleece/membran-modell. Tröjans utformning medgav att den bars som yttersta plagg men också som ett mellanlager för att kunna värma under kalla kvällar och fungera bra tillsammans med understället.
Byxor – Ett par Fjällräven ”gaiter trousers no 1”. Valet av dessa byxor låg på att jag ville ha ett par riktigt rejäla slitstarka byxor som skulle fungera att både gå i, arbeta i och sova i. Tack vare de stora möjligheterna till att ventilera och anpassa byxorna till varmare väder och högre fysisk belastning. Så var dessa ett självklart val.
Byxbenen som även kan göras om till damasker eller s.k gaiters fungerade väldigt bra när jag gick igenom taggiga buskage, men utan att behöva täcka hela benen. Byxorna tilläggsvaxades på framsidan innan kursen påbörjades för att ge ett extra regnskydd. Jag valde medvetet bort ett par membran-byxor för att slitaget skulle bli för stort och för att risken att glöd från elden skulle kunna förstöra dem. Nåt som inte skulle vara ett problem med G-1000 väven i dessa byxorna.
Jacka – En Fjällräven Smock no 1. Jackan valdes för att den har ett formsnitt som ger ett riktigt bra väderskydd, med en ordentlig krage och huva. Med en ordentlig längd i ryggen, som med sina förstärkningar ger ett skydd när man sitter ner. De rejält tilltagna fickorna och de robusta knapparna till ficklocken gjorde att det som behövdes bäras med fick plats i fickorna på jackan. Då ingen ryggsäck fick bäras under utbildningen. Jackan skulle också fungera som täcke eller sovsäck för överkroppen. Med samma motiv som med byxorna så valdes en jacka bort med membran, för att undvika nötningsslitage, samt att skydda mot glöd. Smocken tilläggsvaxades på utsatta ytor innan kursen påbörjades.
Huvudbonad 1 – Keps i G-1000 väv, som torkar fortare än en vanlig bomullskeps, och har visst motstånd mot regn.
Huvudbonad 2 – En tunn mössa i merinoull från Sätila, som tillsammans med huvan på jackan skulle ge ett fullgott skydd under kalla kvällar och blåsiga dagar. Tack vare att materialet är merinoull, klarar den även att värma i fuktigt tillstånd.
Handskar – Hestra work glove, som tack vare lädret de är tillverkade av ger ett par riktigt bekväma och starka arbetshandskar. Passformen blir bättre ju mer jag använder dem, om med en ordentlig genomgång med Hestras läder smorning, ökas fukttåligheten och mjukheten behålls.
Utöver kläderna ingick följande i utrustningen:
Kniv – En fulltångekniv i kolstål med en bladlängd på ca 14cm. Skarp ovankant för att kunna användas tillsammans med eldstålet.
Eldstål – Eldstål i större modell. Fastsatt i knivslidan för att finnas nära till hands.
Första hjälpen – Ett mindre första hjälpen fodral för att säkerhetsmässigt kunna finnas till hands för att hantera mindre sårskador och stukningar.
Vattenflaska – Flaska av den stryktåliga plasten Nalgene, med 1 liters volym. Med stor öppning för att kunna fylla på vatten enkelt. Kan fyllas med kokande vatten för att fungera som värmekälla under natten. Samt i ett nödläge kunna användas som kokkärl för att koka vatten över öppen eld.
Kokärl – Äldre kokkärl med lock i stål, för att kunna koka vatten och laga mat över öppen eld.
Överlevnadskit/nödkit
– Ett fodral i cordura där en mindre mängd kompletterande nödutrustning finns. Däribland; extra eldstål, mindre kniv, liten klockkompass, säkerhetsnålar, synålar och tråd, mindre bit silvertejp, mindre bitståltråd, tampong för eldstart, litet paraffinblock för eldstart, blyertspenna, fiskesaker, kondom för vattenförvaring, mindre bryne, mindre plastbehållare för vattenförvaring, visselpipa, ficklampa, signalspegel, vattenreningstabletter, tunn nylonlina, desinficerande servetter för sårtvått och som eldstartare.
Armband paracord – Från Naimakka, cirka 2,5 meter.
Pannlampa – från Petzl
Nätpåse – för att användas som samlarpåse eller insektsnät.
Kåsa
Anteckningsblock.
Klocka med klockkompass.
All utrustning och klädsel skulle vid utbildningens början vara på kroppen eller bäras med. Jag hade all utrustning förutom den burna nerpackad i min smock.
Samtliga saker och kläder hade jag innan utbildningens början gått igenom och kontrollerat så det inte fanns några skador, och att allt var både helt och rent. All utrustning hade jag tidigare övat med, så det inte skulle finnas eller vara några överraskningar, som om jag bara skaffat ett färdigpackat överlevnadsfodral och inte prövat det. För mig är delen att gå igenom min utrustning och de kläder jag ska använda en del i de mentala förberedelserna. Att veta vart allt i jackan ska vara och hur jag ska använda det.
När utbildningen ska börja är vi tre stycken motiverade kursdeltagare med en hög förväntan som har samlats i utkanten av en liten by på den engelska landsbygden.
Instruktören står framför oss och ska alldeles strax delge oss förutsättningarna för scenariot vi befinner oss i….
