Från Birmingham, Alabama tog vi oss vidare i södern genom Mississippi och till bluesens hemstad Memphis i Tennesse.
Lyckligt ovetandes om att det är orkansäsong vid denna tid i södern fortsatte vi att trampa på. Mindre städer i området har totalförstörts av oväder de senaste åren. Vi klarade oss med några rejäla regnskurar.
Cyklingen har hittills varit ganska tacksam. Relativt platt, civilisation överallt och gott om campingplatser. Till och med medvind vissa dagar. Livet har med andra ord varit enkelt. Vi har tagit oss fram i lummigt landskap och manniskors vanlighet, den sa kallade southern hospitality, har gjort milen kortare.
Det är dock så att de allra flesta som cyklar över denna kontinent gör det at andra hallet, fran vast till ost. Detta framförallt for att vindförhållandena ter sig bättre. Det är delvis sant, men galler nog framst nordligare rutter. Vi har både åkt snålskjuts på, och fått kämpa mot vinden.
http://hint.fm/wind/ är en intressant hemsida som ger oss ett hum om vindmonstret pa kontinenten.
När vi lämnade Memphis för Arkansas stötte vi dock på patrull. En kallfront från norr, som gjorde att det snöade på platser som det vanligen har 20 grader, mötte oss och vi har fått kämpa i motvind och kyla genom hela Arkansas och delar av Oklahoma.
Knappt 3 veckor, 200 mil och 14 punkteringar senare befinner vi oss nu i Oklahoma city, nästan mitt i landet. Vädret har blivit bättre. Östra delen av USA, den vi passerat, är välbefolkad. Västerut breder stäpp och enorma ödemarker ut sig. Vi stannar upp, zoomar ut. Hittills har det varit fantastiskt. Vi ser ljust pa framtiden.
