Det är dags att gräva fram pimpelprylarna ur källaren, samla ihop familjen och ge sig ut på isen för att borra hål. Belöningen kan bli purfärsk, panerad abborrfilé direkt ur pannan.
Gemenskap är det bästa med isfisket. Så fort isen bär kan hela familjer samlas på sjöar och skärgårdsisar och pimpelfiska abborre tillsammans. Allt du behöver är några pimpelspön och en vass borr. Utrustningen är inte det viktigaste. Får du fisk så drillar du den oftast med händerna på linan, inte med spöet och rullen. Pimpelspön är billiga så köp ett gäng, dels kan du ha flera typer upptacklade och klara att byta mellan, dels kan du förse hela familjen om de vill vara med. Själva tacklet är enkelt. En tunnare nylonlina och en vertikalpirk med en liten färgglad trekrok under är allt som behövs.
Jag brukar skicka ner pirken tills den når botten och tar upp den 1–2 decimeter. Håller den stilla i fem sekunder och gör ett litet lockryck, bara några centimeter. Hugger det inte, då lyfter jag upp pirken en decimeter till och håller stilla. Fortfarande inget napp? Släpp ner pirken hårt i botten två gånger för att skapa ljud och ett litet moln av bottensediment, lyft upp en bit och håll still. Händer ändå inget är det bara att borra ett nytt hål.
Hittar man en abborre hittar man oftast fler. För att lyckas måste man vara beredd på att borra massor av hål, men det finns få andra moment som är så bra för sladdriga underarmar. Abborren är kanske den vackraste fisken vi har i Sverige. Den ser ut att komma från ett tropiskt vatten med den randiga teckningen i svart och djupgrönt och de klara orange fenorna. Den ser nästan ut som en akvariefisk. Ryggfenan är taggig, ett sätt att försvarar sig mot rovfiskar och på gällocket sitter en liten tagg som du kan göra dig illa på. Å andra sidan har abborren inga tänder så det är lätt att ta ”tumgreppet”, sticka in tummen rakt i munnen och nypa åt under hakan. Då håller sig i regel abborren helt stilla och du kan ta bort kroken om du vill sätta tillbaka fisken igen. 
Abborren finns i nästan alla vatten från norr till söder och går ofta att lura till hugg på pimpel eller under sommarperioden på spinnare, jigg eller genom att meta med
mask. Det är en väldigt nyfiken fisk. Dessutom är den kanske den godaste av alla fiskar. Den blir inte så stor, en abborre på fem hekto räknas som en stor fisk. En abborre över kilot är ovanlig. Det svenska rekordet ligger på 3,15 kilo, det är en enorm fisk. Som matfisk gillar jag abborrar mellan 3–5 hekto.
Leta efter abborren vid vassar, uddar, i hamnar, vid grynnor och gärna kring djupkanter. Kom ihåg att bara spara dem du kommer att äta.
/Henrik Freudenthal, författare till boken ”Fiskelycka”
Artikeln är hämtad från matkrönikan i Magasin 365.
Foto: Patric Johansson
