Vem är jag och vad är bushcraft?
Mitt namn är Jonathan Sandén och ända sedan den dag då jag hittade en bok om ämnet överlevnad på det lokala biblioteket har jag varit uppslukad i frilufts världen. Boken namn var översatt från ”The SAS survival handbook”, översatt på svenska till ”Överlevnadshandboken” av John ”lofty” Wiseman. Jag var då sex år gammal och alla uppslagets bilder och paragrafer på snaror växter och fängslade mig för alltid i dess värld. Nu nästan femton år senare sitter jag och blickar tillbaka på mitt intresses utveckling. Efter att jag tömt boken pärm för pärm ville jag fortfarande ha mer. Jag minns att jag suttit i timtal och bildgooglat ordet ”survival” och bläddrat sida efter sida i jakt på mer information om detta förtrollande ämne. Jag snappade upp många färdigheter på färden, bland annat mina engelskakunskaper. Jag snubblade sedan över en herre vid namn Ray Mears som på film visade allt det jag hade läst om på papper. Ray blev snabbt min barndomshjälte på delad plats med mina morföräldrar vars TV hade den magiska kanalen BBC. En tid senare fick mitt intresse för naturen en kruka att gro praktiskt i. Mina föräldrars vägar skiljdes åt och min mor flyttade efter en tid ut på landet med sin nya make. Nu hade jag helt plötsligt en enormt stor tillgång på natur tillgänglig precis vid mina fingertoppar, eller rättare sagt precis utanför min nya dörr. Jag kunde nu själv testa alla de illustrerade sakerna i boken som jag lånat över hundra gånger och lika många gånger lämnat tillbaka allt för sent. Jag lärde mig mer och mer och fann nya böcker av bland annat Lars Fält att dyka ned i. Överlevnad övergick till bushcraft och jag började själv dela med mig utav de saker jag lärt mig via Youtube. Sedan kom gymnasiet och sociala medier, bland annat Instagram. Där blev mina bilder snabbt omtyckta och jag fann ny entusiasm. Jag myntade pseudonymen BushcraftMan och lät visa min hobbys alla sidor i bilder med filter. Gymnasietiden är nu över och jag är för närvarande en arbetande individ med mål att i framtiden bli journalist. Boken som startade min resa ligger i dagsläget på ett podium i ett glasskåp i min bostad, jag köpte ut den för en femma efter att dess nötta pärmar gallrats ur småstadsbibliotekets hyllor. Jag tänkte nu efter erbjudande dela min kunskap här med er.
Vad är då bushcraft och vad skiljer det sig ifrån överlevnad?
Överlevnad är mer konkret kampen som uppstår efter en olycka eller dylikt då det krävs agerande för att säkerställa ditt eget eller någon annans välmående eller livhank. Bushcraft är för oss svenskar ganska enkelt definierat. Vi har här i Sverige något som heter Allemansrätten. Det är precis vad bushcraft är. Konsten att kunna trivas i naturen och att kunna ta emot allt den ger samtidigt som man tar sitt personliga ansvar för att se till att vidare generationer skall ha samma rätt att njuta av den.
Bushcraftkrans
Ett alldeles utmärkt projekt att åta sig såhär i juletid är konstruktionen av en julinspirerad krans i 100% naturliga material. Dessutom är det väldigt snyggt med en krans att hänga på ytterdörren.
1. Första steget är att samla alla material. Det enda verktyg du behöver är en vass kniv, men jag rekommenderar även handskar om man är rädd om händerna.
2. Du behöver sly, granrötter, björkbark, mossa och diverse pynt (mer ingående om pynt senare).
Fallna björkar ger gärna dig sin bark då trädets cambriumlager släppt. Ta ej bark från levande träd då detta kan skada trädet om man ej är försiktig.
Granrötter hittar man enklast vid en rotvälta eller där vildsvin har bökat, längderna behöver inte vara längre än cirka en armlängd då dessa delas senare. Det samma gäller för mossa, det tar väldigt lång tid för mossa att växa och repa sig om den skulle skadas så om grisarna redan har gjort arbetet att vända upp tovorna så skall man utnyttja detta.
Till ramen behöver du sly, jag själv använde mig av sälgsly för dess flexibilitet, men det går även använda granris, hassel, björksly. Det går även bra att använda hö om man har tillgång till det.
Första steget i vår kranstillverkning är att greppa en passande slysektion och varsamt böja på fibrerna så att en cirkel kan bildas, änden vävs sedan in i sig självt för att bilda en ring som på bilden nedan.
Den behöver inte vara perfekt, det viktigaste är att den håller ihop. Därefter är nästa steg att väva in de resterande slysektionerna i ringen, resultatet ser något ut som ett fågelbo.
När ringen är klar så förbereder man granrötterna för bindning. Detta gör enklast genom att dela den tjocka änden utav roten med din kniv. För att få en jämn och rak delning så kan antingen använda sin kniv för att styra eller att simpelt dra i sidan av roten som är bredare.
I nästa steg så placerar man kransens ram på en plan yta (jag använde min barkbit) och ovanpå den placeras tuvan med mossa. Forma mossan med händerna efter ramen och fäst den i etapper med dina rötter.
Avsluta med att sticka in rotändarna i ramens flätor för att förankra ditt hantverk. Om kransen är ojämn kan man forma mossan med händerna om man varsamt kramar de bulliga sektionerna. Kransen borde se ut något som på bilden nedan. Allt som återstår nu är pyntet.
Det finns oändligt många saker man skulle kunna pynta sin krans med, allt ifrån lingonris till svamp. Här sätter endast din egen fantasi gränserna. Till min krans valde jag att göra ett band av björkbarken jag tidigare plockat, man kan även skära ut hjärtan och stjärnor om man så skulle vilja det. Jag hade även lite olika ris, lavar och mossor i min krans.
Pyntet fästs antingen som mitt band med stickor eller sticks direkt in under de ytterliggande granrötterna.
Låt din fantasi löpa amok och var inte rädd att ha på för mycket pynt. Häng den eller lägg den där det passar och är fint, jag gav denna kransen till min mor som sedan la den i en kruka runt sin amaryllis.
När julen är slut och kransen börjar se ledsen ut så kan man utan dåligt samvete återge den till skogen.
Jag får passa på att önska en riktigt god jul och ett nytt år av äventyr och bushcraft.
