Teneriffa, så mycket vackrare än vad jag hade kunnat ana!
Sportlovsveckan närmade sig och många på jobbet pratade om kommande fjällsemester tillsammans med sina familjer. För egen del tog jag en veckas tjänstledigt för att guida för Prima Travel på Teneriffa. Härligt att för en vecka byta ut arbetsplatsen i Solna Business Park mot naturen på Teneriffa.
Jag landade på Teneriffas södra flygplats och framför mig hade jag ett par dagar för att reka ön, sen väntade en vecka tillsammans med åtta gäster. Hyrbilen hämtades ut och med vindrutetorkarna i full gång körde jag mot öns nordvästra trakter. Rätt trött efter natt på hotell på Gatwicks flygplats, det var en lång mellanlandning, men för kort för att ge bra med tid för sömn. Jag parkerade bilen vid startplatsen för en av kommande vandringsdagar, snörade på mig löparskor och packade en lätt ryggsäck, sen gav jag mig halvt håglös ut i det disiga vädret för att ta mig från Santiago del Teide till den pittoreska byn Masca. Den är omnämnd som en vacker utsiktstur, men tyvärr fick jag inte erfara mycket av det. Men oavsett sikt var det härligt att befinna mig i grönska och vårlikt väder, detta fick också tröttheten att ge efter. Och jag skulle ju dessutom få en ny chans, om ett par dagar skulle jag gå samma tur tillsammans med mina gäster. Och den nya chansen föll mycket väl ut, då blev det en dag med utsikt både över andra Kanarieöar liksom över Teidetoppen.
Gemensamt för dagarna tillsammans med min grupp var att de både var vackra och variationsrika. Och det var ett varmt och starkt gäng som jag fick vandra och umgås med. Vi bodde på norra sidan, men tog bussen i olika riktningar för att få uppleva olika delar av ön. Och de olika regionerna skiljer sig verkligen åt. En dag i tallskog och frodig grönska, nästa i bergslandskap för att nå en liten avlägsen by (som var nästintill isolerad fram till tidigt 90-tal då väg dit byggdes), för att sedan vandra i regnskogslik natur. Alla platser hade dock en sak gemensamt, då och då kunde man skymta toppen av Teide.
Och det var också en av veckans höjdpunkter, att tillsammans nå Spaniens högsta topp, Teide, 3718 meter över havet. Natten hade spenderats på hotell Parador i nationalparken runt Teide. Bestigningsdagen startade i betydligt lägre temperatur än övriga dagar, temperaturen låg nog runt nollan. Rustade med långbyxor, med mössa och vantar och med ryggsäckar packade med solskyddsfaktor, lunchpaket och vatten startade vi vår uppförsvandring. Med tanke på den höga höjden, start på cirka 2000 meter över havet, gick vi i lugn och jämn takt uppför. Molnen låg nedanför oss som vackert böljande hav samtidigt som himlen ovanför oss var helt molnfri och solen strålade starkt. Vandringen uppför var variationsrik. Ena stunden kändes det som att gå i ökenklimat medan vi i nästa passerade meterstora lavaklot som bildats av att mindre klot satts i rullning och byggts på lik snöbollar nedför sluttningarna. Ena stunden snäll vandring för att sedan nå ojämnare underlag med höga ”trappsteg” att ta sig uppför. De korta och jämna steg som jag och den medföljande spanska guiden hade propsat på blev med ökad altitud allt svårare att hålla sig till. Uppe på den höga altituden såg vi också blommor och fick höra om den unika honung regionen ger på grund av bin som lever av blommor som inte växer någon annanstans. När vi nådde kabinbanan på cirka 3500 meters höjd hade vi inte långt kvar. Som tur var hade jag inte glömt våra tillstånd som behövs för att få gå upp på toppen. Sakteliga närmade vi oss den sulfurluktande kratern och toppen av Spanien. Wow, vilket starkt gäng och vilken utsikt över havet och den 45 kilometer långa Cañadaskratern!
För att summera, jag rekommenderar verkligen Teneriffa för dig som gillar att röra dig i vacker natur. Själv har jag länge dragits med förutfattade meningar och sett Teneriffa enbart som en ö för charterresenärer som önskar sol och bad. Det var dock länge sedan den bilden ändrades och jag har flera gånger halvt varit på väg, men först nu det blev Kanarieöspremiär för mig. Ser redan fram emot nästa tillfälle i november, undrar hur naturen kommer att blomma och grönska då…
Mvh Johanna Johansson, ambassadör för Naturkompaniet.
