Skidlegendaren Greg Hill sålde sin stora pickup, slutade som guide för helikopterskidåkning och drog in på nästan alla flygresor. I dag är han en av en av friluftsvärldens främsta förespråkare för hållbara äventyr på skidor.
Strax efter klockan sju på morgonen ringlar kön redan lång inne på La Baguette, ett av många mysiga kaféer i Revelstoke i British Columbia – ett av Kanadas offpistparadis. Det är fullt med skidåkare i slitna skalplagg och med sina egna kaffemuggar i händerna. Några bergsguider har stämt träff med sina gäster och planerar dagens turer. Ett par skogsarbetare har också letat sig hit. När Greg Hill kliver in genom dörren vänder halva lokalen blicken mot den långe, mörkhårige mannen med pigga ögon. Han utstrålar energi trots den tidiga timmen och hälsar till höger och vänster. Han är inte bara en världskänd skidåkare, alpinist och skidguide – han är också en lokal hjälte. Under ett par dagar ska vi göra toppturer tillsammans och prata om hållbarhet i skidvärlden.
– The electric taxi is here, let’s go skiing, säger han. En stund senare sitter vi i Gregs lilla vita elbil, en Chevrolet Bolt, med varmt kaffe i termosarna medan han nästintill ljudlöst navigerar ut ur staden och upp på motorvägen. Vi är på väg till Rogers Pass, en av Kanadas snörikaste platser och med ett spektakulärt läge i bergen, mitt emellan Revelstoke och Golden.
– Det är 70 kilometer att köra dit upp. Inga problem för den här kärran! Nu på vintern, med takräcke, värmen på och vinterdäck är räckvidden ändå 250 till 300 kilometer, så vi har lite marginal, förklarar Greg och tar en sipp av kaffet. Efter en dryg timme rullar vi in på parkeringen vid Rogers Pass Discovery Center. Trots att det är mindre snö än normalt är snövallarna enorma där vi parkerar, precis intill en laddstation.
– När jag sålde min pickup och leasade den här bilen för två år sedan fanns det väldigt få laddstationer i British Columbia och även i USA. Jag var tvungen att detaljplanera varje resa för att det skulle funka. Nu är det betydligt bättre, säger han.
Greg Hills nya livsstil underlättas av att laddstationerna blir allt fler.
Yrke: Skidåkare
Vi smetar på stighudarna och glider i väg längs en bäck bland höga snötyngda granar. Efter en stund når vi en öppning där vi kan se några av de mäktiga topparna som omger passet. Det mjuka morgonljuset lyser på bergen och Greg pekar ut toppen vi är på väg mot. Vi knallar på i skuggan ett tag till och jag tar rygg på min starke turkamrat som sicksackar sig effektivt och energisnålt upp genom den branta skogen. Vi har närmare 1 400 höjdmeter att gå i dag så det är inte läge att söla sig uppför berget. Greg Hill lämnade som ung hemstaden Quebec och reste västerut mot Klippiga bergen, där han under några år växlade mellan att plantera träd och åka skidor – en klassisk kanadensisk skidbummare med andra ord. För snart tjugo år sedan bosatte han sig i Revelstoke. Då fanns det inte ens ett riktigt skidområde i staden, men han hade hört talas om Rogers Pass, de enorma snömängderna och att det var väldigt lite folk i bergen. Det lät mycket bättre än Whistler där han bodde tidigare, och avsaknaden av långa liftar kunde kompenseras med stighudar.
Under åren som följde utbildade han sig till bergsguide och började göra sig ett namn i skidvärlden i Nordamerika – framför allt inom skidalpinism. Med mycket entusiasm, stort kunnande och väldigt bra fysik vann han både skidbestigningstävlingar, genomförde flerdagsturer i bergen på rekordtider och bockade av ett gäng förstanedfarter. Det dröjde inte länge förrän han erbjöds sponsorkontrakt från flera branschjättar och snart kunde han kalla sig professionell skidåkare.
År 2010 satte Greg världsrekord i skidbestigning då han under ett kalenderår klättrade och skidade två miljoner fot. Det motsvarar 610 000 höjdmeter, eller drygt sexhundra skidturer från Åre torg till toppen av Åreskutan. Rekordet placerade Greg i rampljuset och snart blev den sympatiske kanadicken en viktig talesperson för toppturer och ski mountaineering i medierna. Han fortsatte med sina unika projekt och i skidvärlden blev han känd som mannen som klarade omänskliga bedrifter på rekordtider. Han beskriver i efterhand jakten på uthållighetsrekord som en besatthet. Hur många höjdmeter kunde han gå uppför under en dag? En månad? Ett år? Greg Hill var skidåkaren som flyttade fram de gränserna.
Från individen till kollektivet
De senaste åren har Greg skiftat fokus totalt – även fast han fortfarande tillbringar fler dagar än de flesta på skidor. Från individuella prestationer mot ett mer kollektivt tänkande där miljön sätts främst. Klimatrelaterade kriser, som skogsbränder och orkaner, hade börjat få honom att ifrågasätta de egna utsläppen från flyg- och bilresor.
I april 2012 cyklade han till alla toppar han skidade upp och ner för, bara för att testa. Under hela den månaden använde han inget fossilt bränsle alls. Men nackdelen var att inga kompisar ville följa med på turerna, det var helt enkelt för tuffa dagar för hans äventyrspolare.
Han var verkligen inte guds bästa barn själv och han är den förste att påpeka det. Han körde en Ford F350 pickup med turbodiesel, ett av de största och minst bränslesnåla fordon du kan hitta på marknaden. Dessutom hade han ofta sin tunga snöskoter på flaket. Han reste över hela världen och jobbade ibland som heliskidguide. Han åt mycket kött och konsumerade väldigt mycket friluftsprylar varje år.
– När jag ser tillbaka på vad jag gjorde tidigare känner jag att det var ett hyckleri – att vara en friluftsälskare som älskar att förstöra det han älskar, säger Greg när vi tar en stående dryckespaus.
En ny livsstil
Vid den här tiden var dock elbil inget enkelt alternativ, de få modeller som fanns i Nordamerika på den här tiden hade väldigt kort räckvidd och var extremt dyra. Så han inväntade ett mer prisvärt alternativ som också hade minst 200 kilometers räckvidd.
I december 2016 bestämde han sig för att göra en seriös satsning mot hållbara äventyr. Han började med att sälja sin pickupen och snöskotern. Sedan leasade han en liten elbil, slutade guida helikopterskidåkning och drog ned på flygresorna rejält.
– Förr reste jag kors och tvärs världen över på expeditioner, filmprojekt, mässor och semesterresor. Nu flyger jag enbart när sponsorerna verkligen vill att jag ska närvara på något samt begravningar och bröllop långt i väg, säger Greg.
Han har sedan dess sökt nya vägar att genomföra sina äventyr med så lite klimatpåverkan som möjligt. Hans huvudprojekt numera är något han kallar #electricbikeadventures. Enkelt förklarat handlar det om att bestiga hundra bergstoppar utan att använda fossilt bränsle. Transporten till bergen måste ske antingen med elbil eller elcykel
– däremot inte elskoter. Han går till fots tills han kan sätta på stighudar, eller som i dag, börjar skida direkt från parkeringen.
– Den stora skillnaden jämfört med tidigare är att jag inte måste hinna med det här projektet under en specifik tid. Och jag kommer inte sluta när jag når till hundra toppar. Det här har blivit en livsstil som jag kommer att fortsätta att förespråka och leva efter, säger Greg, som gör sina flesta turer i British Columbia men också de amerikanska staterna Wyoming, Kalifornien, Washington och Oregon.
Rogers Pass är en av Kanadas snörikaste platser och hemmaplan för Greg Hill.
Hållbara äventyr
Tre timmar senare har vi passerat skogen, hunnit stanna för en välbehövlig fika och börjat närma oss Little Sifton, 2 743 meter över havet. Det är en populär topptur, men i dag är vi ensamma här uppe i det vackra, vilda landskapet. Vinden har skapat stora, böljande snöformationer och en del av dem bildar enorma skuggor i den annars kritvita terrängen. Vi följer en platå i riktning mot toppen, tills Greg styr över mer mot den östra sidan där han ser en bättre linje. Det är imponerande och inspirerande att se hur han konstant läser av terrängen och snön, för att sedan ta det smartaste och säkraste vägvalet vidare uppför berget.
De sista 150 höjdmeterna mot toppen är branta och stighudarna halkar på vissa partier. Jag känner höjdmeterna i benen, men kämpar vidare och vet att vi snart ska få åka nedför. På den här höjden har snön hållit sig kall och även om det inte snöat på ett tag är det förvånansvärt orört.
– Alla mina tidigare mål i karriären har handlat om att ta reda på vad som är fysiskt möjligt. Det här är på sätt och vis likt, men jag gör det för att visa att hållbara äventyr är möjliga. Och för att sprida kunskapen om detta och vara en bra förebild inom skidbranschen.
Halverat avtryck
När vi blickar ut över Rogers Pass – ett drömområde för alla som älskar toppturer – är det lätt att förstå logiken i Gregs berättelse.
De elektriska äventyren blev också en naturlig anledning till att förändra sitt personliga liv.
– Det har inspirerat mig och gjort mig till en mycket bättre människa. Mitt eget avtryck är nu hälften mot tidigare, vilket känns väldigt bra. Hela familjen är numera veckovegetarianer, som vi kallar det. Vegetarisk kost under veckodagarna, men på helgerna äter vi kött om det är producerat lokalt och ekologiskt.
Men det är inte helt utan komplikationer som Greg har förändrat sitt liv. Genom de val han Rogers Pass är en av Kanadas snörikaste platser och hemmaplan för Greg Hill. numera gör blir han exempelvis exkluderad för en del projekt till exotiska skiddestinationer och det finns en gräns hur långa turer i hemmabergen han kan hinna med. Emellanåt tvivlar han också på om allt det vi människor gör spelar någon som helst roll i slutändan.
– Fast sedan ser jag positiva effekter av vad jag själv gör och som ganska ofta inspirerar andra. Vi måste alla försöka, och om du kan förändra något så kan andra i din umgängeskrets följa efter. Tillsammans kan vi alla bidra till en större förändring.
Greg Hill, fotograferad av Mattias Fredriksson. Han är fotograf och journalist som efter 20 år i Åre flyttade till den lilla bergsstaden Terrace i nordvästra British Columbia i Kanada.
I Revelstoke faller nästan femton meter snö varje år. Det är en avlägsen bergsstad, där järnvägs- och skogsindustrin fortfarande är de största arbetsgivarna, men där turismen och infrastrukturen växer i rask takt. Inflyttningen av yngre, äventyrslystna människor syns tydligt. Alla vill leva den kanadensiska drömmen där en stor pickup har sin självklara plats.
– Men det går att ha en mindre elbil även här. Om jag kan visa det och fortsätta göra mina äventyr, utan en stor pickup, då kan jag förhoppningsvis inspirera andra att göra samma val.
Med några få undantag har företagen som tillverkar skidor inte växlat över till speciellt hållbar produktion. Klädmärkena tar ett bättre ansvar för att reducera sitt avtryck, menar Greg.
– Allt fler företag följer efter och tar mer ansvar. Det är härligt att se, säger Greg, som själv påverkat sin sponsor Arcteryx att tänka mer på hållbarhetsfrågor.
Solen har gått ner när vi droppar in på östsidan av Little Sifton. Greg åker fort, energisnålt och smart i det orörda, pjäxdjupa pudret. Han utstrålar en naturlig trygghet i den här vilda, och förhållandevis farliga miljön. Stora svängar ner för dessa enorma sluttningar, omgivna av spetsiga, alpliknande bergstoppar. Han verkar inte känna av ett dyft av den mjölksyra som börjar smyga sig upp i mina lår.
Det börjar bli mörkt när vi kommer ner till parkeringen. Gregs lilla vita elbil är en av få som står kvar på parkeringen. Skidorna åker av, några high five utdelas och vi njuter av lugnet. En lång, fin dag i bergen har kommit till sitt slut och Greg lyfter bort laddaren från bilen.
– Nu laddades batteriet fullt medan vi gick på en mysig skidtur och fick åka puder – hur genialt är inte det? säger han medan vi ljudlöst rullar hemåt mot Revelstoke.
